http://blarfies.blogg.se/

Här kommer jag svara på era frågor m.m

Kram på er!

Börjar bli väldigt nervös inför måndagens möte med kirurgen. Klas Sjöström, du har makten över hur min framtid kommer se ut.

Jag har redan gjort valen och vet att jag kommer sköta det här på ett bra sätt. Kommer ta mig över alla hinder som kommer i min väg. Så det är han som har makten just nu, sendan om han säger ok för op, då går makten över till mig! Makten över min framtid.

Onsdagen denna vecka var nog en av dom värsta onsdagarna i mitt liv kändes det som iaf xD Tredje dagen som rökfri, allt var bara skit, hela jävla dagen och jag skämtar inte när jag säger att jag bröt ihop! I taxin började jag böla en gång, som tur var hade jag ingen kund i bilen xD.

Sen bröt jag även ihop när jag var hemma för att gå på toa. Bara panikångest, rent från ingenstans kändes det som.

Det är inte ofta jag gråter. Men jag tog ändå inte en enda ciggarett. Jag har verkligen vunnit över mitt begär nu. Nu kan inget stoppa mig!

En vecka kvar tills jag ska träffa kirurgen och ta ut p-staven. Det är väldigt blandade känslor, men den största är glädje!

Jag har slutat röka helt och hållet idag! Jag har nog inte förstått förrän nu att det är på riktigt. Om en vecka ska jag träffa kirurgen! Sedan om dom godkänner mig för operation så kommer det ske inom 3 månader om allt går som det ska...  TRE MÅNADER!!! Det är ingenting! Det går så jävla snabbt! Jag vill det här så sjukt mycket, svårt att beskriva hur mycket jag vill det här!

Tidigare så har man inte fått grepp om det, när man fick remissen tex. Då var det "Aha, så efter sommaren någon gång ska man på viktmöte, efter det så kan det ta 3 mån innan man får träffa kirurgen och sedan efter det 3 månader till innan op. Hur lång tid som helst!" tänkte man. Men nu har det hunnit sjunka in.

Det beror nog mycket på att jag tagit mig tid att träffa/prata med folk som redan gjort operationen. Även om de har fått tarmvred, gallsten och massor av annat skit så har dom ändå sagt att det är så värt det i slutet!

Hade Cilla och Dea med mig i butiken igår kväll för att städa och fixa, vi fick det väldigt fint. Men när jag väl hoppade i sängs så hade jag ont i knäna. Kunde inte somna, så jag var tvungen att gå å ta en värktablett. Så ska det inte behöva vara! Okej, jag använde iof knäna mycket då man skulle skruva på saker som var vid golvet tex. Men ändå! Ha så ont pga att man är fet... Det är nu eller dö i förtid! Jag vill vara med om mina barnbarn!!! xD

Har tvättdag idag, skönt att ha någonting att sysselsätta sig med när man slutat helt med rökningen :) Trappat ner så himla mycket nu, så det här ska gå! Jag kan om jag vill, och jag vill!

Hörs sen!

Jag har kommit på en sak!

Jag ska fotografera min kropp varje dag efter operationen, fram och baksida. Sedan ska jag lägga in alla bilder och göra det till en film, där man bara ser varje bild en kort stund. Ni vet som youtube klippen där dom tar kort på sig själv varje dag i 1år eller mer.

Då ser man hur håret växer på dem, hur de utvecklas osv.

Förstår ni vad coolt? Man kommer se hur jag tynar bort! :D

Här har ni en sådan video, så ni förstår hur jag menar. Jag var dock tvungen att stänga av ljudet för att orka titta på den, så det kan vara ett tips ;)

Ni vet den här känslan man har när man är sugen på någonting, så går man till köket. Öppnar kyl å frys och går igenom varje vrå av köket efter snacks xD Men så tänker man "Nä, jag ska inte ta någonting, jag är bara trött och kroppen ropar efter snabb energi!!!" Så är man duktig och går därifrån för att sysselsätta sig med något roligare.

Sen efter ett litet tag så är man där igen!!! Sökandes i köket. Man tar tag i sig själv, går därifrån.

30 min senare...

Om man inte redan nu hunnit somna, så är du troligen i köket IGEN!

Detta är vad jag har tampats med ikväll, väldigt frustrerande må jag säga. xD Så det är egentligen ingen mening med att vara vaken längre.

Mmm... vad jag blev sugen på sötlakrits!

Coca cola...

NÄ! xD Nu ska jag sova innan jag faller dit och börjar klämma i mig en massa snusk!

Jag har helt enkelt låtit det gå för långt, jag har inte insett förrän nu hur mycket fel jag gör. Men, nu när jag är medveten om det så kan jag klara detta.

Jag har blivit så medveten om saker och ting. Jag söker ständigt efter saker jag gör som jag kan analysera för att sedan förbättra. Det har fått mig att lära känna mig själv på ännu högre nivåer. Jag tänkte för några år sedan att jag har hittat mig själv, men nu känns det som att det var bara en del utav det hela. Då undrar jag hur många fler sidor av sig själv man ska hitta innan man är "redo(?!)".

Jag vet att med den här vetenskapen jag har om hur jag fungerar som person, hur jag tänker osv, så kommer jag klara av att hålla vikten efter operationen. Jag måste ta mig tiden till att göra saker jag vill göra, utnyttja dötider på jobbet till att "småträna".

Medvetandet om mig själv är som svaret på mina farhågor. Så länge jag känner efter så kommer jag klara detta!

Varför jag misslyckats med alla viktminskningsförsök är för att jag innerst inne hört en röst säga "Du klarar inte det här! Det är 20 kilo, det är för mycket!" Då har man gett upp för att man inte tror på sig själv. Den lilla rösten är jag själv som trackar ner på mig för att jag är för fet, jag vet att jag inte orkar. Jag vet att jag inte har energin att ge.

Sen går det en tid då man struntat i viktproblemen. Efter ett tag så kommer man på sig själv att: F*n nu måste jag göra något åt saken! Så börjar man igen, träna, testa en annan diet, träna... "Du kommer inte orka! Det är för mycket, du är för tung för att orka!" Så slutar man igen, för man ger upp! Man tror inte på sig själv!

Nu tror jag på mig själv! Jag har kommit till den punkten att det är nu eller aldrig! Jag får den hjälpen av staten, jag ska få en operation som kostar runt 100.000kr (har jag för mig). Den hjälpen ska hjälpa mig att bli av med mina beteenden. Jag är för svag för att motarbeta mina beroenden efter transfetter och socker. Operationen ska hjälpa mig med det. Jag kommer inte kunna äta skit under första perioden efter op, så då försvinner beroendet. Visst, beteendet finns fortfarande i min hjärna. Men det är jag medveten om, jag vet hur jag ska vinna över beteendet. Men i dagens läge så måste jag fightas mot både beteende och beroende. Då är det väl inte så konstigt om min vilja inte räcker till?

Min lilla röst säger till mig att "Med den här hjälpen så klarar vi det!". Notera att den säger "vi", det är som att tjockisen i mig, demonen (xD haha nu spårar det ur!), har accepterat att jag inte vill ha den hos mig längre. Tjockisen har insett hur dåligt den får mig att må. Tjockisen kanske är som mitt ego, den som inte bryr sig om vad andra tycker och tänker om mig.

Nog med tjockisprat! Ska larma och hänga upp en ny buttplugg som jag fick med mig från Sthlm :)

Folk klagar på att vi som ska göra en gbp op tar ifrån skattepengarna. Nu ska jag göra ett litet inlägg om hur jag ser på det hela, som jag hoppas ni får en liten tankeställare av.

Om jag skulle försöka gå ner i vikt på egen hand i några år till, men kanske misslyckas, så kommer mina följdsjukdomar bli dyrare för skattebetalarna än vad operationen i sig kommer att vara.

Min pappa och min farmor har diabetes, så det är en ganska stor risk för mig att jag också får det om jag inte gör någonting nu. Blodproppar, hjärtattacker, you name it! Jag kommer behöva operera knäna för att dom kommer säga upp sig om jag börjar träna ordentligt nu när jag är såhär fet. Säger knäna upp sig så kommer jag bara kunna simma som motion. Jag hatar att simma så det kommer ta emot det också ^^

Jag betalar också skatt! Jag kanske inte heller tycker att skattepengarna alltid används på bästa sätt. Blir också förbannad när jag ser tex arbetslösa människor som inte vill ha jobb, som får pengar av tex soc. Men de blivit för bekväma med situationen, så dom vill inte ha jobb. Bara en av sakerna som jag tycker är fel. Där har vi kanske en av anledningarna till att man låter det gå för lång med vikten, man blir för bekväm för att ta tag i sin hälsa.

Om man ska göra en sån här operation och lyckas med det, så måste man vara så j*vla medveten om vad som krävs av dig. Jag kan tala om för er att jag är väldigt insatt i vad man ska äta och vad man inte ska äta. Hur man ska träna på bästa sätt osv. Har gått hos dietist så många gånger, men problemet sitter i att allt gått för långt. Man har inte insett att man blir fet så snabbt. Tiden flyger iväg och kilona hoppar på dig xD

Det är en sådan konstig känsla att åka ifrån sitt hem, för att åka till sitt hem... Iof kanske barn som haft skilda föräldrar haft den känslan?! Att ha två hem... Jag vill bara slå ihop dessa två världar till ett :/

Ångesten över att man inte hunnit träffa alla man vill träffa är stor. Men jag har dock fått träffa hela min familj, även om man bara hann träffa vissa en snabbis. Gamla vänner man inte träffat på år var väldigt roligt att träffa! Nödvändigt för mig just nu också :)

Har en gammal vän som redan gjort en gbp op, så passade på att få träffa henne. Det var väääääldigt inspirerande! Nu är jag så säker på att det är det här jag vill! Att se hur bra hon mådde, hur bra hon såg ut att må... Ah, nä... Mållös! Så otroligt pepp på att göra denna op så man kan slippa gå och ha ont ^^

Lång resa imorgon, S-vall here we go!