Det är rätt så lustigt att jag har andra alternativ, men jag har tappat intresse för de... Jag har riktat in mig på en sak... Varför? Är det strävan efter att jag inte kan få det? Är det för jag har gett upp hoppet om något bättre?

Jag gillar att skriva så man kan göra en egentolkning av texten... Det är bara jag som vet exakt hur jag tänker och känner nu, men när jag läser detta en annan dag kanske jag tänker och känner likadant fast om ett annat ämne :D Det är kanske min mur jag har runt mig som får mig att skriva så att ingen annan ska kunna veta exakt in på djupet? När man släpper in någon kan man lätt bli sårad, och då blir man sårad djupt! Hellre låter jag folk komma till den gräns där jag kan skydda mig, för gör de illa mig där, då kan jag ta det, hela mig själv och sen gå vidare... Är de på djupet kanske man inte kan hela sig?? Kanske var i mitt förra liv som jag släppte in folk och därav lärt mig en läxa?!

Undanflykt efter undanflykt för att slippa ta tag i sina måsten... Måsten är nog bland det värsta som finns!

Men nu mår jag bra, ligger i sängen som redan är hyfsat varm, med mystofflorna på :) frågan är om man bara ska sova... Men det här är verkligen som terapi för mig... Skriva.

Det är saker jag tänker på, diskuterar med mig själv... Det är bara när jag diskuterar det med mig själv som jag kommer komma på dom rätta svaren för mig! Jag kan diskutera saker och ting hur mkt som helst med andra människor, det spelar ingen roll hur mkt man diskuterar det med andra, dom vet ändå inte hur du känner eller tänker!

Om man bara själv kunde förstå hur andra tänker.. Jag bryr mig för mkt om andra människor... Först och främst hur de mår osv... Men det är bara för att jag gillar de flesta av dem xD

Vilsna själar.... Eller är det att jag är den som är mest vilsen och blir ledd av er?!

Nu ska jag nog f*n sova ^^