Direktlänk till inlägg 1 oktober 2012
Jag har helt enkelt låtit det gå för långt, jag har inte insett förrän nu hur mycket fel jag gör. Men, nu när jag är medveten om det så kan jag klara detta.
Jag har blivit så medveten om saker och ting. Jag söker ständigt efter saker jag gör som jag kan analysera för att sedan förbättra. Det har fått mig att lära känna mig själv på ännu högre nivåer. Jag tänkte för några år sedan att jag har hittat mig själv, men nu känns det som att det var bara en del utav det hela. Då undrar jag hur många fler sidor av sig själv man ska hitta innan man är "redo(?!)".
Jag vet att med den här vetenskapen jag har om hur jag fungerar som person, hur jag tänker osv, så kommer jag klara av att hålla vikten efter operationen. Jag måste ta mig tiden till att göra saker jag vill göra, utnyttja dötider på jobbet till att "småträna".
Medvetandet om mig själv är som svaret på mina farhågor. Så länge jag känner efter så kommer jag klara detta!
Varför jag misslyckats med alla viktminskningsförsök är för att jag innerst inne hört en röst säga "Du klarar inte det här! Det är 20 kilo, det är för mycket!" Då har man gett upp för att man inte tror på sig själv. Den lilla rösten är jag själv som trackar ner på mig för att jag är för fet, jag vet att jag inte orkar. Jag vet att jag inte har energin att ge.
Sen går det en tid då man struntat i viktproblemen. Efter ett tag så kommer man på sig själv att: F*n nu måste jag göra något åt saken! Så börjar man igen, träna, testa en annan diet, träna... "Du kommer inte orka! Det är för mycket, du är för tung för att orka!" Så slutar man igen, för man ger upp! Man tror inte på sig själv!
Nu tror jag på mig själv! Jag har kommit till den punkten att det är nu eller aldrig! Jag får den hjälpen av staten, jag ska få en operation som kostar runt 100.000kr (har jag för mig). Den hjälpen ska hjälpa mig att bli av med mina beteenden. Jag är för svag för att motarbeta mina beroenden efter transfetter och socker. Operationen ska hjälpa mig med det. Jag kommer inte kunna äta skit under första perioden efter op, så då försvinner beroendet. Visst, beteendet finns fortfarande i min hjärna. Men det är jag medveten om, jag vet hur jag ska vinna över beteendet. Men i dagens läge så måste jag fightas mot både beteende och beroende. Då är det väl inte så konstigt om min vilja inte räcker till?
Min lilla röst säger till mig att "Med den här hjälpen så klarar vi det!". Notera att den säger "vi", det är som att tjockisen i mig, demonen (xD haha nu spårar det ur!), har accepterat att jag inte vill ha den hos mig längre. Tjockisen har insett hur dåligt den får mig att må. Tjockisen kanske är som mitt ego, den som inte bryr sig om vad andra tycker och tänker om mig.
Nog med tjockisprat! Ska larma och hänga upp en ny buttplugg som jag fick med mig från Sthlm :)
http://blarfies.blogg.se/ Här kommer jag svara på era frågor m.m Kram på er! ...
Killarna på däckverkstaden.... Mmm, mmm, MMM!!! XD Fixade precis däckhotell hos dom, fett skönt att slippa konka på däcken själv! Han bjöd på skiftningen, nya bultgrejjer och balanseringen! Han visste inte varför, men sen kom han på sig att h...
Halloj! Jag vet att jag inte skrivit på ett tag, vart ganska mycket på senaste tiden. Även fått en praktikant i butiken, vilket verkar awesome :) Jag har börjat fixa på en ny bloggsida, länkar när det är klart! Sitter på däckcentrum för at...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|